I kväll tar Bajen emot de regerande mästarna och även om det är tidigt på säsongen, så står viktiga poäng på spel. Här är en titt på "Di blåe" inför matchen.

Historik: Embryot till Malmö Fotbollförening var Bollklubben Idrott, ett projekt för ökat organiserat fotbollsspelande bland kidsen i staden som påbörjades 1905. Efter fem år gick BK Idrott samman med IFK Malmö, den gulvita kamratföreningen som redan hade bra ordning på fotbollsverksamheten. De 19 medlemmar som följt med lämnade dock redan efter ett par månader till följd av meningsskiljaktigheter och grundade istället MFF. Malmökamraterna deltog precis som Hammarby i Allsvenskans första upplaga 1924/25 medan MFF debuterade i finrummet 1931. Tre år därefter kulminerade rivaliteten med kanariefåglarna. MFF som etablerat sig och blivit nia två år i rad anmäldes för att ha brutit mot amatörreglerna – 26 spelare och styrelsen stängdes av och laget tvångsnedflyttades till tvåan. Lokalpressen fick snart nys om att de som nystat i de himmelsblå förehavandena fanns i IFK:s toppskikt.

Än i dag finns det MFF:are som undviker färgen gul i alla sammanhang, men ”Di blåe” repade sig och var tillbaka i Allsvenskan efter tre säsonger. Där har man, undantaget Superettan- och Zlatan-säsongen 2000, alltid huserat. Sina första titlar bärgade MFF 1944, båda på Råsunda. Först avgjorde man seriespelet mot AIK och därefter slogs Norrköping tillbaka i cupen. Sammantaget har klubben 23 SM-tecken och 15 cupguld. Bland storhetstiderna märks nio raka medaljplatser medan 1940-tal blev 1950-tal, fem SM-tecken på tio år under spanske tränaren Antonio Durán från slutet av 1960-talet och Champions League-finalen 1979 med Bob Houghton vid rodret. Och förstås är man mitt uppe i en dominant period även nu – efter ett motigt 1990-tal som alltså kulminerade i nedflyttning.

Vinterfönstret: Inför fjolåret ”tappade” Malmö FF 20 spelare. Till i år rörde det sig om 15 namn. I vanlig ordning rör det sig ju dock främst om utlåningar, däribland fem till samarbetsklubben Olympic, och att MFF helt enkelt håller sig med många A-lagskontrakterade spelare. Lite typiskt för detta är försäljningen av mittbacken Samuel Kotto till Gent. Kameruniern kom till Malmö som tonåring och tre utlåningar senare försvann han permanent, efter att stått för blott en A-lagsmatch i himmelsblått. I övrigt har veteranerna Niklas Moisander och Søren Rieks lagt skorna på hyllan. Det största tappet är att kreative peruanen Sergio Peña sålts till PAOK.

I vanlig ordning har Malmö FF värvat namnkunnigt, men till 2025 sparsamt; till stor del är fjolårets trupp intakt. Den mest uppseendeväckande investeringen är Arnór Sigurdssons flytt från Blackburn, som Norrköpings anhängare var mindre belåtna över efter ytterns bakgrund i och flörtar med ”Peking”. Det andra mest omtalade tillskottet är Emmanuel Ekong – som det bekanta efternamnet vittnar om lirade farsan i GAIS och Djurgården på 00-talet. 22-åringen har fotbollsfostrats norr om stan i Bollstanäs och BP, men flyttade i ung ålder till Italien han föddes i och med Prince Ikpes karriär, och kommer närmast från Empoli där han efter ett par utlåningar tog sig till 15 Serie A-inhopp under hösten. MFF har också fått in kantspelaren Johan Karlsson, adept till Henrik Rydström i både Sirius och Kalmar FF, som januariturné-debuterade för ”Blågult” förra vintern.

Säsongen hittills: MFF blev sista lag att kvalificera sig för Svenska Cupens gruppspel – och det med ett nödrop, sedan man behövt förlängning för att ta sig förbi Ettan Södra-laget Torslanda, i ett december-uppskjutet och Malmö IP-flyttat möte. I gruppspelet gick det desto mer som förväntat – 5-0 mot Utsikten, 2-1 i Skövde och 3-0 mot Västerås SK gav gruppseger. Men såväl i kvarten som Elfsborg (1-0) som i semin mot IFK Göteborg (3-2) var det likaläge vid full ordinarie tid. Om fem veckor har man en final på hemmaplan mot Häcken att se fram emot.

Det är förstås huvudsaken, även om det inte gick helt smärtfritt. Däremot har laget, med himmelsblå mått mätt, inlett Allsvenskan småknackigt – närmast kommer man från två kryss. MFF inledde serien på 3Arena där Djurgården enligt de flesta parametrar var det bättre laget, men där skåningarna gjorde matchens enda mål. Uddamålsvinst blev det också i hemmapremiären mot Elfsborg, sedan Sigurdsson bytts in och spelat 1-1 med sig själv; en grov felpassning framför eget straffområde gav 1-1 i baken men snart avgjorde islänningen också matchen. Onsdagskvällens drabbning blir redan nu det tredje besöket i 08-området, för i tredje omgången väntade AIK på Jordgubben, med ett liknande utfall som mot DIF – här gav en ny mindre bra offensiv prestation 0-0 då ”Gnaget” inte fick hål på Ricardo Friedrich. På långfredagen kom den tydligaste missräkningen – Sirius höll på att få med sig alla tre poängen från Eleda Stadion, 1-1 efter att Lasse Berg Johnsen kvitterat sent från straffpunkten.

Kompisar från förr: Taha Ali och hans sejour i Eriksdalshallen åsido, så finns en annan tidigare Hammarby-ytter i staben – Jeffrey Aubynn. 47-åringen anslöt som assisterande tränare inför 2021 och efter ett år som huvudansvarig i Örgryte där han en gång slog igenom återvände han inför fjolåret, men nu som chefsscout.

Truppläget: Pontus Jansson har dragits med skavanker i säsongsinledningen och ska ha stått över tisdagens matchförberedande träning. Det är väl där oron ligger; täckningen på mittbackspositionen är inte den bästa. Annars är skadeläget gott, bortsett då från Johan Dahlins korsbandsrehab. Sigurdsson, som missade Sirius-matchen, tycks exempelvis vara disponibel.

Se upp med: Tålamodet. Medan det inte lossnat framåt, så har bara två pytsar släppts till bakåt - en bjudning och en hörna direkt in. MFF lär, om 0-0 står sig ett tag, vara bekväma med att den offensiva tyngden ska ge utdelning längre fram. Då gäller det att uppvisa samma förtröstan.

Läs också: Inför Hammarby: ”Offensivt har vi ganska mycket mer att ta av”(från mff.se)

Mattias Jansson