På måndagskvällen ställs Hammarby mot ”Blåvitt”, på utsålda Tele2 Arena. Gästerna är placerade just ovanför kvalplatsen men kan gå mot intressanta tider, med ett Bajen-bekant nytillträtt tränarpar och en klubbkassa som just fått en rekordstor injektion. Här är en närmre titt på motståndarna inför klassikermötet.

Historik: Hösten 1904 blev IFK Göteborg den trettionionde kamratföreningen i Sverige (och Finland), genom en sammanslagning av Annedals SK och IF Kamraterna, initierad på Café Olivedal av ett tjog ungdomar. De första åren gick omöjliga Örgryte inte att rubba, men IFK skulle visa sig att räkna med, och tog tre SM-tecken innan Allsvenskan infördes. Precis som Hammarby fanns IFK med i den rikstäckande seriens första upplaga. Laget blev då tvåa och det första serieguldet kom 1934/35.

”Blåvitt” vann guldstriden mot GAIS 1942 och stod även som segrare 1958 och 1969, men efter den sistnämnda SM-titeln degraderades laget följande säsong. Medan sången tagit fart på Söderstadion denna höst skapade den blåvita publiken rubriker av andra slag, då tillresta anhängare med åtta minuter kvar av 0-1-bortaförlusten mot Örebro försökte förstöra målställningen. Och det skulle bli ett inledningsvis tungt 1970-tal. Men framgångsrika värvningar från närområdet – Torbjörn Nilsson, Glenn Hysén och Glenn Strömberg från Jonsered, Warta och Lerkil – skulle bidra till att det vände uppåt, rejält. Detsamma måste sägas om rekryteringen av Degerfors tränare Sven-Göran Eriksson.

IFK Göteborg skulle inte bara dominera svensk fotboll (tio SM-tecken mellan 1982 och 1996) i nära två decennier, utan också skörda kontinentala framgångar – när IFK ställdes mot Bajen i SM-finalen 1982 var det som regerande Uefacupmästare då man finalbesegrat Hamburg. 1986 var ”Blåvitt” en straffläggning mot Barcelona ifrån finalplatsen i Mästarcupen och året därpå vann man återigen Uefacupen efter finalseger mot Dundee United. Dominansen fortgick på 1990-talet med framgångar även sedan Mästarcupen blivit Champions League, men bröts 1997 av det Halmstad som man ofta värvat ifrån. Efter millennieskiftet har IFK kammat hem fyra titlar i Svenska Cupen, men SM-guldet 2007 efter elva års väntan är det senaste. På kortsidan sjungs ”vi ska bli vad vi har varit” och ”stå upp för vår historia” – möjligen lite betungande för de senaste årens upplagor. Fjolårets trettondeplacering var klubbens sämsta allsvenska resultat någonsin.

Övergångar inför säsongen: IFK Göteborg och Allsvenskan blev två profiler fattigare, då Marcus Berg och Sebastian Eriksson lade av efter fjolårssäsongen. Någon fortsättning hos ”Änglarna” blev det inte för lånet och forne HIF-anfallaren Astrit Selmani. I övrigt såldes mittbacken Johan Bångsbo överraskande till Al-Jazira.

Tilltänkte förstekeepern Pontus Dahlberg skadade korsbandet i det allsvenska genrepet och ”Blåvitt” lånade därmed Sarpsborgs målvakt Anders Kristiansen – som i sin tur skadades i träning i början av april. IFK har därmed fått förlita sig på Elis Bishesari, värvad från BP inför fjolåret, som fyllde 19 i maj och i stora drag gjort succé. Målvaktskarusellen åsido anslöt Malick Yalcouyé från ASEC då han blev myndig i november– en mittfältare vi ju strax återkommer till. Ytterbacken och veteranen Mattias Johansson hämtades in för att bredda försvarsbesättningen, medan danske innermittfältaren Andreas Pyndt tillbringade våren i Göteborg på lån från Silkeborg. Framåt är BP-yttern Oscar Pettersson och reslige dansken Laurs Skjellerup nya för i år, och offensivt har man även lånat förre AIK:aren Paulos Abraham av Gronigen.
Sommarfönstret: På tal om målvakter har Adam Benediktsson lämnat för Östersunds FK. Åter i IFK-skrud är innermittfältaren August Erlingmark, efter ett par år i grekiska Atromitos. Och så var det ju Yalcouyé. Efter en tids spekulationer blev övergången till Brighton klar häromdagen. Lokalmedia spekulerar för fullt i summan och Bajen-bekante tekniske direktören Ola Larsson är i underhållande polemik med Robert Laul, men klart står att det är en rekordstor blåvit försäljning. Det blir onekligen intressant att se hur klubben förvaltar möjligheterna den i någon mån nya verkligheten ger.

Säsongen hittills: Göteborg inledde tävlingsåret med att vara illa ute mot Nordic United, i en cupgrupp som Djurgården tog hem via 3-0 mot IFK i avgörandet. Man stötte sedan på blåränderna även i den allsvenska premiären, vilket slutade i en ny tremålsförlust, men hemma. Efter 0-1 med straffmiss i Halmstad var IFK pressat då ännu en bortamatch väntade, men i Kalmar revanscherade sig Arbnor Mucolli och blev matchvinnare. I kamratmötet med Norrköping klev Bishesari fram med en straffräddning som gav en pinne, innan ”Blåvitt” föll tungt med 0-1 mot Häcken. Göteborg studsade tillbaka via 3-0 borta mot BP, bara för att förlora odiskutabelt mot GAIS i nästa omgång. MFF var därefter numret för stort (0-3), vilket följdes av 1-1 i Uppsala. Därmed blev inbytte Gustaf Norlins 1-0-nick i 89:e mot Mjällby oerhört viktig

 IFK ledde därefter två gånger om borta mot AIK, men föll ihop till 2-5 mot slutet. I sista omgången innan uppehållet kom ytterligare en 1-0-hemmaseger med Norlin som matchvinnare och man kunde gå på ledighet med viss arbetsro. Den stördes emellertid snabbt, då Jens Askou rekryterades av Sparta Prag som assisterande tränare. Larsson och resterande ledning gick då för hans tidigare kollegor från HIF-tiden, Stefan Billborn och Joachim Björklund. Duon fick en motig start på Finnvedsvallen, där Bishesari bjöd Värnamo på 1-0 i 0-2-förlusten.

Truppläget: Dahlberg saknas förstås, liksom ytterbacksveteranerna Johansson och Oscar Wendt. I rehab är även offensiva Hussein Carneil och Suleiman Abdullahi. Erlingmark kommer inte heller till spel då han bedöms behöva fler träningar i kroppen.

Kompisar från förr: Tränarduon, förstås.

Se upp med: Dansk-albanske yttern Arbnor Muçolli hade få klubbar i serien bangat på, Norlins målform åsido.

Mattias Jansson

Foto: Bildbyrån